Förutsättningarna är egentligen väldigt tydliga, FN säger att alla människor ska kunna ta del av den byggda miljön, på lika villkor. Tillgänglighet är helt enkelt en mänsklig rättighet. Ändå hamnar diskussionerna ofta om hur en extra armbågskontakt ska undvikas eller om schaktet ändå inte kan inkräkta lite på RWC:ns storlek. För trots att den till synes enkla ambitionen om allas lika värde i vår gemensamma miljö, är tillgänglighetskraven svårtolkade. Ofta vill man gärna veta vad minsta möjliga åtgärd är – hur vänder vi på det? Hur hittar vi kvalitativa lösningar, som faktiskt gagnar alla? Hur går vi från att sätta gränser till att istället skapa möjligheter?

Det är lätt att tro att tillgänglighet enbart handlar om möjligheten att ta sig fram i rullstol. I själva verket handlar regler och lagstiftning om så mycket mer än det. Rörlighet är en viktig del, men till det kommer också syn, hörsel, kognition och allergi. Byggkraven gäller ”tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga”, och någon gång i livet hamnar vi alla i den kategorin. Ungefär 20% av Sveriges befolkning berörs av någon form av nedsatt funktionsförmåga i nämnda kategorier, men därtill kommer också alla barn och äldre människor som också behöver stöd och hjälp i olika utsträckning. Räknar vi dessutom föräldrar med barnvagn, ungdomar med cyklar, bentrötta löpare eller någon som ska bära hem fyra kassar från mataffären blir vi snabbt varse om att en enkelt manövrerad miljö är bra för oss alla, i de flesta lägen.

Vi arbetar kontinuerligt för att identifiera, undanröja och förebygga hinder i våra byggprojekt, men också för att utveckla hur vi ser på användbarhet och förutsättningar för jämlikhet. Genom att fråga oss hur vi skapar de bästa tänkbara förutsättningarna för att alla ska kunna klara sig på egen hand, jobbar vi för att vända på perspektiven och sätta användarens behov i fokus. Sammanfattningsvis, och som en vänlig påminnelse till alla oss i byggbranschen, lagstiftningen beskriver minimikraven – det är okej att göra mer!